Nationaldemokraten, Sanna Hill, skriver på sin blogg att invandringen är så omfattande att uträkningar visar att svenskarna kommer att bli minoritet i sitt eget land om ca 25 år. När jag i kommentarerna försöker få henne att förklara varför en som bott i hela sitt liv inte kan vara svensk, så svarar hon att man ska vara stolt över sitt ursprung. Hon anser alltså att en person som kom till Sverige som ettåring från Kongo inte kan vara svensk.

Som ett exempel kan vi ta Astrid Trotzig som skrev en bra artikel i EXPO förra året. Astrid Trotzig föddes i Sydkorea men växte upp i Sverige. Hon vet inte vad det innebär att vara korean eller att känna sig som en korean. Det är i Sverige hon har vuxit upp, levt och lever, det är här hennes familj finns, hennes släkt, hennes vänner, hennes trygghet och historia. Svenska är hennes modersmål, hennes första språk, hon har aldrig talat koreanska. På vilket sätt är hon korean men inte svensk?

Jag ställer några exempelfrågor till Sanna Hill. En av de frågorna är ifall hon anser att man är svensk ifall ens farfar kommer från ett annat land. Som svar anger hon att man är halvsvensk, eller en tredje- eller fjärdedels invandrare. Ska man fortsätta räkna så bakåt i tiden? Då kanske jag är en tusendels invandrare eller kanske en miljontedels invandrare?

Ifall man använder Sannas sätt att se på vad en svensk är, så är frågan om svenskarna inte redan är i minoritet om det ens finns några svenskar kvar. Varför kan vi inte sluta att dela in folk i olika kategorier, så som halvsvenskar, delvis svenskar och andra generationens invandrare. Är man svensk medborgare så är man väl ändå svensk?

Vad är nästa steg? Vill du förbjuda ”svenskar” från att skaffa barn för att hindra ”svenskarna” från att dö ut?