Straffen behöver skärpas säger regeringen och inför nya straff & skärper de befintliga. Justitieministern säger att det handlar om att folk ska uppfatta påföljderna som rimliga och logiska och inför ett nytt brott som kallas “Synnerligen grov misshandel”. Som ger 4-10 års fängelse istället för grov misshandel som ger i snitt 1,5 år. Allvarliga brott måste få konsekvenser, även om det inte leder till minskad brottslighet.
Det här sättet att resonera är ganska vanligt, politiker beslutar om hårdare straff, trots att det inte finns någon koppling till lägre brottslighet. Att strängare straff verkar nedbrytande på människor vilket försvårar en anpassning till samhället efter straffet är det ingen som tänker på. Det vet man mycket väl, trots det så är man så måna om att göra som opinionen vill.
Det värsta är att opinionen aldrig nöjer sig utan snart kommer det nya krav på hårdare straff, något som vi redan kan se efter självmordsbombaren i Stockholm. kriminalpolitiken har under en lång period förskjutits allt längre från vård mot straff, från att återanpassa brottslingen till att brottsoffret ska få upprättelse, från att luta sig mot forskning till att göra opinionen nöjd. De flesta politikerna hoppar glatt med i det högerpopulistiska tåget utan att tänka en sekund på vilka konsekvenser det får i längden.
Den nya regeringen tog vid där Thomas Bodström slutade. För det var Bodström som 2004 beslutade att man skulle bygga ett superfängelse, efter ett flertal rymningar från svenska fängelser. Att bara nio fångar anses vara så farliga att de behöver låsas in på superfängelser eller säkerhetsavdelningar verkar inte spela någon större roll.
Den hårda linjen gäller även ungdomarna. Man vill sänka straffåldern, och man låser in ungdomar i större utsträckning idag än man gjord tidigare. Tidigare ansåg man att barn med personliga problem behövde samhällets stöd, men nu vill man mest straffa barnen för vad de har gjort. Eller som Beatrice Ask vill att föräldrarna ska straffas, eftersom att de inte förmår att göra sina barn till goda medborgare. T.ex. vill Ask att föräldrarna ska betala barnens böter när de begår brott. Fokus har helt enkelt flyttats från samhällets ansvar för individen till individens ansvar för sitt eget liv.
Men strängar påföljder ger inte bättre möjligheter till återanpassning, så varför ropar politikerna på tuffare tag och längre fängelsestraff?
Problemet är att populistiska politiker genom sina olika utspel bidrar till att opinionen får en bild av kriminaliteten som inte överensstämmer med verkligheten. Två tredjedelar av svenskarna tror att brottsligheten ökar trots att den inte gör det, och frågar man folk vill de alltid ha hårdare straff. Varför skulle politikerna sedan inte lyda opinionen man själva har skapat?
Att det finns en opinion som vill ha bättre vård och en politik som minskar återfallen är ingenting som dagens politiker verkar bry sig om.
Men faktum är att frågar man folk om de vill ha hårdare straff så säger de ja, fast egentligen så är det ett tryggare samhälle med mindre brottslighet man vill ha. Sen finns det även studier som visar att om man frågar folk vad för straff man tycker olika brott ska få så säger man i regel ett lägre straff än vad en domstol skulle ge. I DN idag så kan man läsa att Magnus Norell vid Totalförsvarets Forskningsinstitut konstaterar att Sverige inte blivit farligare trots att flera svenskar gripits för förberedelse till terrorbrott.
Tyvärr så verkar politiker tro att det enda sättet att vinna röster är genom populism och skrämselpropaganda.