Ett fängelse för 1,2 miljoner

Den 19 september förra året förklarade Israel Gazaremsan som fientligt territorium. Redan innan det hölls området i en järnhand av ockupationsmakten. Nu har situationen förvärrats avskyvärt. Det är dags för omvärlden att bryta tystnaden!

Gazas 1,2 miljoner människor lever som fångar i sina egna hem. Omvärldens isolering av området gör att människorna tvingas allt längre ner i misär. Israels krigsförklaring mot Gaza har hittills dödat 113 människor i direkta strider, flera av dem var barn. Antalet som dött som en konsekvens av fattigdomen som isoleringen lämnat efter är än fler. Kanske det kan te sig som siffror vi inte kan påverka, något som redan hänt och därmed bör ses som förgånget. Men det relevanta är inte hur många som redan har dött, det relevanta är hur många vi kommer att låta dö innan vi reagerar.

Vad Israel gör emot Gaza är inte bara omänskligt, det är även ett brott emot internationell lag. Det hela handlar om en kollektiv bestraffning vilket går stick i stäv med internationell rätt.

Israel försvarar sig med att det handlar om att bekämpa terrorism, men metoden med att rikta vapen emot ett helt folk är lika välbeprövad som verkningslös. Vad som egentligen händer är att man genom våldet skapar en desperation hos människor som föder morgondagens terrorister.

Ockupationen av Palestina och den allt mer brutala isoleringen av Gaza pågår inte i ett politiskt vakuum. Det som pågår just för att vi tillåter det. Den dag omvärlden säger ifrån, sätter sig till motvärns och tar ställning för de förtryckas rätt till frihet, den dagen kan en förändring bli verklighet. Frågan är inte om vi kan gör något, utan om det politiska modet finns?

Johan Dahlberg
Ordf. SSU Borås

Andreas Gullstrand
Internationell ledare
SSU Södra Älvsborg

De nya skolpoliserna! – publiserad

Idag publicerades De nya skolpolitikerna, en debattartikel som jag och Johan Frick skrivit. vill ni läsa den så hittar ni den här på bloggen.

De nya skolpoliserna!

Skolkande elever med omfattande frånvaro bör kunna hämtas av polis till skolan. Därför bör skollagen och flera andra lagar ändras. Det kräver Stockholms skolborgarråd och socialborgarråd av regeringen (SvD 9/2). Och skolminister Jan Björklund fortsätter att stampa i takt med den borgerliga övertron på räfst och rättarting och tycker att hämtning av polis är “fullt tänkbart”. Den som av något skäl uteblir från sina lektioner kan alltså vänta sig att poliskåren ska agera taxinäring åt dem. Åtminstone om Björklund (fp), skolborgarrådet Lotta Edholm (fp) och socialborgarrådet Ulf Kristersson (m) får som de vill.

Skolk är naturligtvis fel och bör motarbetas från alla fronter. Men denna typ av förslag gör mer självmål på politiker, som visar på deras okunnighet och oklokhet, än löser några problem. Det tycks finnas en djupt rotad föreställning hos borgarna om att den enskilde skolkaren, oberoende av vem det är som skolkar, är på väg att knoppa av till gangster. Borgerligheten måste lära sig att det finns fler orsaker till att man skolkar än att ungdomen är lat eller sysslar med småkriminell verksamhet. Istället är vår tro att sociala problem, dålig motivation, undermålig lärarkvalitet och skolkvalité är betydligt mer vanliga faktorer. Skolministerns syn på elever och hur man ska få dem som hamnat snett att komma tillbaks, är skrämmande. Elever som skolkar för att de mobbas, hur blir de hjälpta av att polisen hämtar dem?

Ytterligare något som Björklund (fp) måste få klart för sig, är att skolk är ett symptom. Det hjälper inte att angripa symptomen när man vill lösa ett problem. Möjligen får man bukt med symptomen, men sjukdomen är kvar. Tvångshämtning av skolkande elever är en fullkomligt verkningslös åtgärd. Omvägen via mer repression istället för att förbättra skolan till att bli en mer undervisande och bättre socialt vårdande institution och del i samhället, döljer bara de gamla problemen och skapar istället en rad nya problem. Om polisen ska användas för att hämta skolkande skolelever tas resurser bort från viktigare saker. Resurser som skulle göra mycket mer nytta i skolan.

Se istället till att skolan får mer pengar och fler behöriga lärare. Det skulle leda till en bättre undervisning, vilket skulle locka tillbaka eleverna som skolkar och på ett bättre sätt motivera eleverna att vara i skolan. Vi behöver en skola som ger ungdomar tron på sig själva och lusten att lära. Men att sätta in polisstyrkor förändrar ingenting till det bättre.

Johan Dahlberg
Johan Frick

Vadå kyla?

Idag fick jag tillsammans med tre SSUare till (se längst ned) in en debattartikel och jag tänkte publicera den här.

I BT den 24 januari presenterar Robin Nylén en märklig syn på fritidsgårdar och deras inverkan på kriminalitet.

Robin Nylén, var har du fått dina uppgifter om att fritidsgårdar ökar brotten i samhället? Den positiva inverkan som fritidsgårdar faktiskt har märks inte direkt, utan på sikt så har kriminalitet minskat i de områden där man har aktiva fritidsgårdar. Visst kan det förekomma mindre bra saker, såsom rökning, på fritidsgårdar men det är samtidigt en chans att träffa andra ungdomar, och det finns närvarande vuxna på plats. Gör man inte sina misstag där så kommer man förmodligen göra det någon annanstans. Robins analys är mycket grumlig.

Många familjer har ett behov av stöd utifrån, vi önskar också att det vore lika fint i verkligheten som Robin beskriver, men så är tyvärr inte fallet. Fritidsgårdar kan vara ett av de stöden. Sant är att det inte är allt, likväl är det en av flera lösningar. Fler fritidsgårdar är en del av ett helhetspaket från vår sida för att ge ungdomar en trygg vardag och därmed på sikt minska kriminaliteten. Vår direkta motfråga till Robin; vad har du och MUF för konkreta förslag för att öka tryggheten bland yngre? Sänka deras föräldrars A-kassa? Slopa deras möjligheter till en andra chans genom att minska anslagen till komvux? Öka pressen för de som redan har det svårast i samhället? Vi väntar med spänning på Robins faktiska förslag på lösningar för detta samhällsproblem. Just nu ter sig ditt debattinlägg mer som en bergspredikan än som ett inlägg i den politiska debatten. Sluta moralisera över enskilda föräldrar, ställ krav på samhället istället!

Den ideologiska meningen i Robins artikel är alltså att samhället inte ska ta ett ansvar, utan detta ska läggas på den enskilde föräldern. Typisk kall högerpolitik. Visst har föräldrarna ett ansvar, det har ingen ifrågasatt. Lika viktigt är dock att vi inte frånsäger oss vårt gemensamma ansvar. Då är en ökad satsning på en meningsfull fritid ett krav från vår sida.

Det finns inga dina barn, det finns inga mina barn. Det finns bara våra barn.

Malin Emanuelsson
Johan Dahlberg
Elisabet Fjellström
Mikael Karlsson
Medlemmar i SSU-Borås

Världen mår allt sämre

Situationen blir allt sämre, ökade utsläpp av växthusgaser ökar och jordens medeltemperatur stiger. Det är en fråga som är akut och vi måste tag i problemet nu innan det är för sent. Regeringen struntar i miljöfrågan och hoppas på att andra ska sköta miljöfrågan åt dom.

Vi måste inse att alla måste hjälpas åt om det ska ske en förändring. Vi kommer aldrig att få en hållbar utveckling om regeringen skyller på USA och Kina så fort diskussionen kommer. Men det är inte bara regeringen som kan göra något, vi kan alla göra något. Man kan ta bussen istället för att ta bilen och man kan ta tåget istället för flyget. Det finns många som vill göra det här men hindras på grund av att kollektivtrafiken vi har idag är för dyr och det är ett problem som regeringen, regionerna och kommunerna måste göra någonting åt. För så länge som folk tycker att det är för dyrt att åka kollektivt så kommer dom att välja dom smutsiga alternativen.

Med hjälp av gröna skatteväxlingar och satsningar på forskning kan Sverige bli ett föregångsland och redan idag har vi en stark miljöteknisk industri. Med hjälp av regeringen så kan den bli större och Sverige kan tjäna enorma summor på export av miljöteknik.

Om ingenting görs så är det dom som är barn nu och dom som är fattiga som kommer att drabbas. Det handlar ytterst om solidaritet mot kommande generationer.