Tisdagen den 20 maj kommer riksdagen att ta ställning till propositionen 2007/08:105 som innebär att så kallade papperslösa, ska nekas all hälso- och sjukvård förutom akutvård som de isåfall får bekosta själva. Det innebär att det inte längre är medicinska bedömningar som ska avgöra om en person ska ha rätt till sjukvård eller inte. Istället väljer man att utgå från dennes status i landet.
Man vill neka främst de personer som har fått avslag på sin asylansökan och håller sig undan, även även de som aldrig sökt uppehållstillstånd men ändå vistas i Sverige. Det kan handla om personer som kommer ifrån länder det det råder konflikter som av Sverige inte definieras som väpnade.
Det är skrämmande att se att Socialdemokraterna är positiva till förslaget. Ifall förslaget går igenom lagfäster Sverige en ordning där hälso- och sjukvård är en medborgerlig rättighet istället för en mänsklig rättighet. De som står för alla människors lika värde borde också vara emot förslaget.
Hur ska Sverige på ett trovärdigt sätt kunna kritisera länder som bryter mot de mänskliga rättigheterna om vi skriver in en ordning i lagen som är förkastlig ur ett människorätts perspektiv? Det är inte bara förkastligt ur moraliska principer utan det står även i kontrast mot flera av de mänskliga rättigheterna.
Ifall propositionen går igenom så sätter det även vårdpersonalen i en jobbig sits. Ska sjuksköterskor och läkare verkligen behöva neka behövande människor vård? Hur ska de straffas ifall de hjälper en behövande papperslös? Det är en cynisk tanke att inte alla ska ha rätt till vård. Den enda vettiga lösningen är att propositionen förvisas till papperskorgen där den hör hemma och att landstingen upprättar en policy om vård för alla.
Man borde betrakta vård som en mänsklig rättighet och inte en medborgerlig rättighet. Det ska inte spela någon roll hur mycket pengar man har i plånboken, var man kommer ifrån eller om man är medborgare eller inte.
Låt behoven styra sjukvården.
